Tillsammans är man mindre ensam
Med den sperman och äggen ska doktorn sedan göra jobbet som äggen och sperman inte begriper att göra för egen maskin i vårt fall.
Dom får träffa varandra i en kopp och förena sig. Sen får jag tillbaks ett befrukat ägg. Förhoppningsvis. Blir det fler befruktade ägg så åker dom in i frysen. I framtiden kan man tina äggen för nya IVF-försök om det första inte skulle fungera, eller om vi får för oss att vi vill ha en lillebror också.
Vill man ha en son så lägger man ägget och spermierna i en blå kopp. Vill man ha en dotter så lägger man ägget och spermierna i en blommig kopp.
Det har min mamma sagt. "Säg till doktorn att ta en blommig kopp så blir det en mammi, om ni vill ha en mammi. Vill ni ha en liten pappi så säger ni till doktorn att ta en blå kopp".
Så sa hon, mamma. Och hon borde veta för hon jobbar på Akademiska. Inte med ägg och spermier utan med blodcancer. Men i alla fall. Hon vet sånt.
Spermaprovet fixar man fram hemma. Man skickar inte in den blivande pappan i ett rum fullt av porn på sjukan med ett rör i handen. Det kanske man kan göra, men vi gör inte så.
På film gör man så. Det ska enligt ryktet finnas ett rum men vi har aldrig sett något och D har lämnat många spemaprov vid det här laget. Jag kan ju inte låta bli att undra vad det är för porr som erbjuds i ett sånt rum. I dessa tider av feminismhysteri. En gammal vanlig hederlig porrtidning och porrfilm kan väl knappast vara att tänka på år 2009. Det är icke politiskt korrekt, och Landstinget måste vara politiskt korrekt.
Det är nog en folder med en "Gör så här-manual".
"Skruva av locket på provröret. Fatta penis i höger hand om du är högerhänt, eller i vänster hand om du är vänsterhänt. Håll provröret med den hand du inte håller penis. För din förhud fram och tillbaka över penis i den takt som passar dig. Har du ingen förhud, hoppa till sid. 4 för instruktioner på ditt språk. Tänk på något avslappnande och skönt, som den låga bolåneräntan. När du är redo att ejakulera håller du penis mot röret. Ejakulera i röret. Skruva på locket. Tvätta händerna. Skäms inte över ditt tilltag, det är normalt att masturbera. Tusentals män har masturberat i detta rum före dig. Lämna rummet".
Men vi fick med oss röret hem. Och en folder med information. Landstinget ÄLSKAR sina foldrar. Vad man än ska göra så får man en folder med sig hem att läsa i "lugn och ro".
Hem och runka i ett plaströr? Varsågod, ta en folder.
Hem och tugga i dig kilovis med medicin? Varsågod, ta en folder.
Hem med nyckläkta trillingar? Varsågod, ta en folder.
Hem med en cancertumör stor som en fotboll i hjärnan? Varsågod, ta en folder.
En IVF-behandling innebär särade ben i en gynstol och en dildoliknande stav med en kamera i toppen upp i härligheten ena dagen. Hysteri över en spruta som ska in i fläsket den andra dagen. Och ett rör att pricka rätt i dag tre. Och dag ett. Och dag 26. Och många andra dagar.
Man gör det här tillsammans. Par som inte kan släppa en prutt i samma rum som sin partner måste ha grova problem under resans gång. Bara att pricka rätt i det där röret kan faktiskt kräva att man är två. Vi vet. Vi har testat många gånger. D hade tänkt att be om ett större rör till nästa inlämning. Men då sa jag ifrån. Herr D behöver inte springa till sjuksyster och be om ett större rör att pricka rätt i när samma storlek har passat till alla andra män alla andra gånger.
Att plocka ner sin älskling på jorden mellan varven är också ett ansvar man har här i världen.
Som D fick göra med mig när jag hade tagit medicinen i en vecka och hittade en liten text i bipacksedeln som sa att man kunde få större bröst av den.
Då fick jag det. Precis i samma sekund som jag läste att det gick. Tre storlekar på en halv minut. Jag var alldeles jätteimponerad och ställde mig framför spegeln. Tittade från sidan, tittade rakt på, tittade uppifrån. Klämde och kände. Dom hade blivit hårda och jättefasta också. Bara sådär. Två helt nya tuttar till mig, tack så mycket.
Och i en hel dag gick jag runt och sa till D att det var ju helt fantastiskt det här som hade hänt. Vilka ENORMA tuttar jag hade fått och så hårda sen. Och jag sa till honom att känna och bli imponerad. Och han kände gång på gång och sa, "Ja, verkligen, hörrudu. Alldeles enorma".
När vi sen låg i sängen på kvällen och jag bad honom undersöka om dom såg annorlunda ut när jag låg på mage också så var det dags för honom att ta sitt ansvar som sambo. Så han berättade att Dolly Parton inte kände sig speciellt hotad och att jag nog hade samma tuttar som igår.
Sånt är det, sambolivet. Ansvarsfullt och alldeles överjävligt ljuvligt.
Du är fan störd. Helvete, det är ju aaaallvarliga saker du skriver om men jag kan ju inte sluta att skratta.
Och du. Tack. För länken.
Du är som vanligt bäst.
Man SKA skratta åt eländet, det blir ett mindre elände då.
Varsågod för länken, den var du väl värd. Tyvärr är den här bloggen inte speciellt välbesökt så du behöver ju inte vänta dig någon större effekt.
Annat var det på den andra bloggens tid, jag har inte riktigt fattat att jag bloggar för 10 pers istället för 1000 nu.
Men du. Bättre 10 sanna älskare än 1000 falska!
Närå, jag skojar. Du kan vara lugn, det kommer att sprida sig. Fortare än du anar.
Ojojoj, det här väcker minnen... Jag önskar er lycka till av hela mitt hjärta. Har själv gått igenom IVF med både misslyckat och lyckat resultat. Vår son är idag 5 år och den största gåvan vi har gått. Förstår så väl dom där kommentarerna som får en båda att gråta och bli så in i h-te förbannad. Människor kan vara så okänsliga. Hade din gamla blogg som en av mina favoriter och det kommer även den här att bli. Håller tummarna för er att allt ska gå bra och att ni orkar kämpa er igenom det här! Att kunna skratta emellanåt är så befriande. Håller med Mona, du ÄR bäst!!!
Hittade hit via Mona å jag gillar det!
Haha vilken humor! Underbart :)
Jag passar på att läsa och lära. Kanske förstå lite? Min bästa vän har genomgått IVF och har inte berättat. Jag har inte frågat. Det är lite skrämmande.
Vänta du. Det kommer flera. För övrigt håller jag med Mona.
Men å vad ni är snälla, vilka fina kommentarer. Tack!
Lika vansinnigt rolig som alltid!
Önskar dig och D lycka till med ert rörande befruktande...det går säkert jättebra!
Såna problem tänker man ju inte på när man fått barn på studs när man började försöka.
Inte lika självklart för alla. Gillar din inställning dock! Klart ni kommer att få er efterlängtade unge.
Håll dem på rätt sida av lagen bara annars kommer jag!
Lycka till!
Tur att jag har Mona så jag hittade hit. Tur att du finns och tur att du har börjat blogga igen. Jag har saknat dig! Klart att allt det här kommer att gå strålande. Klart att just ni ska ha en liten mammi eller pappi. Underbara kvinna. Sluta aldrig aldrig skriva!
För de nyfikna kan jag säga att tömnings-rummet på Sahlgrenska ligger i källaren. Och den porn som erbjuds är en blandning mellan sönderbläddrade klassiska porrtidningar och hemma-utskrivna bilder och noveller. Kan säga att för mig fungerade det bäst att blunda och tänka på annat. ;-)
Jag tror att det rummet bara används av långväga gäster som mig själv. Mina killar hade aldrig överlevt bilresan.
radiobilspolisen:
Jag tror att det ska gå bra. Ungarnas pappa och du är kollegor.
Christina:
Jag rodnar, tack för det. Skön känsla jag nästan hade glömt bort.
Johan:
Åh, äntligen lite klarhet i det där. Tack!
Hittade dig via deeped, har sett på Twitter att nått var på g och jag är glad att jag hittade hit. Önskar er all lycka och kommer självklart att läsa lika slaviskt här som jag gjorde på förra stället.
Jaaa, hurra! Man ser ju direkt vem som är tillbaka. Jag som saknat dig så. Kommer att följa dig på din resa och hoppas på ett väldigt lyckligt slut. KRAM
Men gud vilken härlig människa du verkar vara, och vilken humorisktiskt allvarlig blogg. Jag är kär1 =) Den här resan ska jag följa med på, hålla både tumme och tå för er. Det där med OM det blir en bäbis. Klart det blir en bäbis, och ni kommer kunna överleva bajs och sömnlösa nätter, PROMISE!!! KRAM TILL ER
Tack, tack, tack!
Har sagt det förrut och säger det igen; du skriver så att håren reser sig på armarna på mig! Jag är oerhört tacksam och ödmjuk inför det faktum att jag får följa med er på resan mot bebis. En helt annan sorts blogg än tidigare, men samtidigt skriven med samma humor och målande beskrivningar. Skratt och tårar i en härlig blandning. Må gott! /Nina (PX)
Hahaha: "...För din förhud fram och tillbaka över penis i den takt som passar dig. Har du ingen förhud, hoppa till sid. 4 för instruktioner på ditt språk..."
Jag kommer att följa dig/er. Jag ser att du har bytat konsonant från P till D. (Hoppas att det bara
är konsonanten.) Och du, fortsätt att läsa Hemmets
Journal, du växer snart in i den. Har hittat dig genom Monas blogg, som inte heller känner mig.
Jag önskar dig/er all lycka.
i love you! welcome back.
Har väntat på din återkomst. Du skriver sagolikt! Såg på Twitter att du var på gång och fick det bekräftat via Abbes pappa. Har två kära nära vänner som genomgår samma resa som ni. Det har varit många djupa svackor och tårar, men vet du, snart kommer deras efterlängtade barn. Jag ska tipsa den blivande mamman om din blogg, hon har kännt sig väldigt ensam i de här känslorna tror jag. Jag hoppas er resa går på räls. Jag kommer tillbaka!
Hej L,
Här har du en helt ny fan.
Dina tankar om foldrar på sjukhus fick mig att snorta ut kaffet genom näsan, in public.
Jag som redan har både barn och hund kan tillägga att när man skickas hem från BB får man inte bara folders utan även en hel DVD! Den DVD man får med sig från BB (Den Första Tiden) ser nästan exakt ut som den man skickas hem med när man köper hundvalp (Välkommen Valp). Detta påtalade jag för barnmorskan och min medpatient med man. Alla tre tittade på mig som om jag var riktigt rubbad innan barnmorska efter en kort paus tog vid igen och avrådde oss från att ha sex de närmsta veckorna. Jag fnissar fortfarande åt det ett drygt år senare.
Ååh, sån härlig comeback! Lägger genast till i RSS-läsaren och sänder en tacksam tanke till deepeds länkning
Och önskar verkligen lycka till med allt joxande. :)
