Dag 15 -Sprutstart
Det har gått femton dagar nu. 15 dagar med nässpray fyra gånger om dagen. Jag kan inte påstå att tiden gick fort, inte sakta heller. Det tog liksom 15 dagar, helt enkelt.
Från och med idag ska jag bara spraya i ena borren fyra gånger om dagen. Och så en spruta i magen varje kväll.
Det firade jag genom att vakna före jorden börjat snurra imorse och pumpade båda borrarna, precis som vanligt. Jahadå.
Duktig tjej.
Så på det fick jag ju sitta i telefonkö undertiden som kaffet kokade, brödet rostades, ploppade upp, tuggades, svaldes och pillades bort från framtänderna. Hann lösa klart Lätta krysset i Hemmets Journal också som jag påbörjat igår.
Jag prenumererar på Hemmets Journal. Jag är 26 år, har jag sagt det? Jag gör det för att jag är konservativ. För att jag inte orkar med den råa jävla verkligheten i text mer än nödvändigt. För att jag är trött på modetips, tänk dig smal, ät dig vacker, operera dig hit, pumpa dig dit.
Jag. Orkar. Inte.
En gång i veckan kommer Hemmets Journal. Det är helt underbart. Hälften är inte ens läsbart för mig eftersom jag trots min tantighet faktiskt bara är just 26. Men jag och P löser korsorden. Jag dom lätta, han dom svåra, och jättekrysset i mitten tillsammans. Jag hittar recept också. Och hånskrattar åt "Mitt bästa tips".
Ja, telefonkö var det ja. Tillslut kom jag fram och barnmorskan som svarade var märkbart less på alla mindre intelligenta frågor hon får mellan 07:00 och 15:30 i den där telefonen varje vardag.
Hon: Alltså, det är ingen FARA!
Jag: Vad bra. Okej. Bra. Men. Alltså. Okej. Men då sprayar jag bara ena borren resten av dagen då?
Hon: Ja.
Jag: Okej. Så bra. För jag tänkte, det blir ju mer då i alla fall idag, än vad jag egentligen skulle ha. Men det gör inget då, jag ska inte hoppa över en sprayning?
Hon: Nej.
På så vis.
Och jag ser framför mig hur hon sitter vid middagsbordet i radhuset ikväll och beklagar sig. Förbannar sig själv för att hon inte blev trädgårdsmästare, lejontämjare eller något annat där man slipper dumma jävla frågor.
Och då fortsätter jag lite med klagomålen.
Igår slog vallningarna till ordentligt. Med besked. KABOOOM. Ingenting jag haft tidigare har varit i närheten av det som hände igår när det var dags att somna.
Stora vågor av värme liksom rullade genom hela kroppen, gång på gång. Från tårna upp till hjärnan. Jag fick lite panik. Slet av mig toppen och täcket, satte mig upp i sängen och flåsade och sa till P att nu är det fan inte roligt längre. Fick sova med öppet fönster hela natten. Det var skönt. P som fryser om han ska ta ut mjölken ur kylen har haft det lite jobbigt inatt. Men se, det skiter jag i. Att ligga och frysa en natt är ingenting. Och han klagade inte heller. Han frös förmodligen alldeles för mycket för att ens orka klaga.
Jag saknar min gamla kropp.
Från och med idag ska jag bara spraya i ena borren fyra gånger om dagen. Och så en spruta i magen varje kväll.
Det firade jag genom att vakna före jorden börjat snurra imorse och pumpade båda borrarna, precis som vanligt. Jahadå.
Duktig tjej.
Så på det fick jag ju sitta i telefonkö undertiden som kaffet kokade, brödet rostades, ploppade upp, tuggades, svaldes och pillades bort från framtänderna. Hann lösa klart Lätta krysset i Hemmets Journal också som jag påbörjat igår.
Jag prenumererar på Hemmets Journal. Jag är 26 år, har jag sagt det? Jag gör det för att jag är konservativ. För att jag inte orkar med den råa jävla verkligheten i text mer än nödvändigt. För att jag är trött på modetips, tänk dig smal, ät dig vacker, operera dig hit, pumpa dig dit.
Jag. Orkar. Inte.
En gång i veckan kommer Hemmets Journal. Det är helt underbart. Hälften är inte ens läsbart för mig eftersom jag trots min tantighet faktiskt bara är just 26. Men jag och P löser korsorden. Jag dom lätta, han dom svåra, och jättekrysset i mitten tillsammans. Jag hittar recept också. Och hånskrattar åt "Mitt bästa tips".
Ja, telefonkö var det ja. Tillslut kom jag fram och barnmorskan som svarade var märkbart less på alla mindre intelligenta frågor hon får mellan 07:00 och 15:30 i den där telefonen varje vardag.
Hon: Alltså, det är ingen FARA!
Jag: Vad bra. Okej. Bra. Men. Alltså. Okej. Men då sprayar jag bara ena borren resten av dagen då?
Hon: Ja.
Jag: Okej. Så bra. För jag tänkte, det blir ju mer då i alla fall idag, än vad jag egentligen skulle ha. Men det gör inget då, jag ska inte hoppa över en sprayning?
Hon: Nej.
På så vis.
Och jag ser framför mig hur hon sitter vid middagsbordet i radhuset ikväll och beklagar sig. Förbannar sig själv för att hon inte blev trädgårdsmästare, lejontämjare eller något annat där man slipper dumma jävla frågor.
Och då fortsätter jag lite med klagomålen.
Igår slog vallningarna till ordentligt. Med besked. KABOOOM. Ingenting jag haft tidigare har varit i närheten av det som hände igår när det var dags att somna.
Stora vågor av värme liksom rullade genom hela kroppen, gång på gång. Från tårna upp till hjärnan. Jag fick lite panik. Slet av mig toppen och täcket, satte mig upp i sängen och flåsade och sa till P att nu är det fan inte roligt längre. Fick sova med öppet fönster hela natten. Det var skönt. P som fryser om han ska ta ut mjölken ur kylen har haft det lite jobbigt inatt. Men se, det skiter jag i. Att ligga och frysa en natt är ingenting. Och han klagade inte heller. Han frös förmodligen alldeles för mycket för att ens orka klaga.
Jag saknar min gamla kropp.
Kommentarer
Trackback
