Barnen, det är moi
Hej på er.
Jag har fått fina mail av er idag. Tack för det!
Men jag måste förtydliga en sak.
Det här är ingen blogg om sorg. Det är absolut inte min avsikt. Det vi går igenom nu är ingen stor sorg. Jag har lagt mycket krut på att beklaga mig i de första texterna, det blir lätt så. Men det är inte meningen att jag ska grina mig igenom den här tiden eller dom här texterna.
Jag mår bra. Jag mår faktiskt jättebra och jag är väldigt lycklig, och glad. Det är P också. Som ju heter D.
Jag höll bloggen hemlig eftersom jag inte visste hur jag skulle presentera den. Jag visste att mina tidigare läsare väntade sig något helt annat än det här. Tillslut bestämde jag mig i alla fall för att lämna ut adressen till ett gäng. Vad man vill göra med den är upp till var och en. Min förståelse för att man inte stannar kvar här när man kommer hit med min förra blogg i färskt minne är stor. Det här är en blogg för en smal publik. Den här bloggen kräver ingen publik alls.
Jag kommer att skriva som det är, på gott och ont. Jag kommer att ha roligt på vägen också, annars skulle jag aldrig syssla med det här.
Jag är jätteglad över den respekt ni har visat genom att lova mig att ni inte ska avslöja vem jag är. Men det har jag aldrig tänkt att be er om. Bloggen var hemlig tills jag avslöjade mig för er. Det vore naivt att tro att jag kan välja mina läsare och få allt på mina villkor.
Nu har jag avslöjat mig och är alltså inte hemlig längre.
Hur långlivad den här bloggen blir återstår att se. Det hela kan vara över lika fort som det har börjat.
Vi får väl se.
Jamen då så. Då kliver jag ur garderoben jag med. Men du har fel. "Den här bloggen kräver ingen publik alls".
Well, som du själv skrev: det kommer inte ta lång tid förrän du spårar ur och vidgar vyerna lite grand.
Välkommen tillbaka. Trots att du läser Hemmets Journal.
Geeezus.
Man ska läsa Hemmets Journal, det är bra för hjärtat!
Min mamma konstruerar en del av korsorden i Hemmets Journal.
Det du.
Jonas, nä!? Vad heter hon?
Kan inte säga att jag blev så jätte förvånad över att Du börjat blogga igen och ämnet Du bloggar om förvånar inte heller MEN det förvånar mig samtidigt som det värmer mitt hjärta otroligt mycket att Du bjuder in mig hit, TACK!
Är det någon som unnar Er en liten bebis av hela sitt hjärta så är det jag (troligen många fler än bara jag men men), för Eran skull såklart men även av egoistiska skäl. JAG vill ha en liten bebis att gosa på och skämma bort Men inte en egen bebis, det är där Eran bebis kommer in i bilden ;o)
Jag hoppas att både du och D vet att vi finns här för att stötta och hjälpa Er i både upp och nergångar. Även om jag/vi ibland glömmer att fråga hur det går och hur ni mår så tänker vi på Er och håller alla tummar och tår för att allt kommer att gå bra (berätta gärna hur allt går/är trots att vi inte frågat för självklart vill vi veta).
Jag är otroligt glad och tacksam att jag får följa med på denna resa från början och är (nästan) lika förväntansfull som Er.
Kram
Tack, jättefina E!
Vi vet så väl att ni hoppas för vår skull, och för er egen ;)
Och vi vet så väl vid det här laget att eran son så gärna vill ha en liten kusin. Och vi vet så väl att er dotter är livrädd för allt vad en liten kusin kan ställa till med uppe på hennes fina rum.
Vi hoppas verkligen att vi kan lämna över en liten krabat som behöver barnvakt i framtiden. En liten som Jacob kan kramas med och som Linn kan uppfostra i vett och etikett.
Kram!
Förstod på första inlägget att det var du. Välkommen tillbaka! :)
häj häj
hej,
följde din gamla blogg och saknade den! Detta låter dumt och blir knepigt att förklara, hoppas du fattar hur jag menar ändå: jag är glad att få läsa dig igen, men tycker givetvis att det är tråkigt att det är på grund av att ni har det kämpigt med tillökningen. Samtidigt tycker jag det är mer intressant än den förra bloggen pga jag själv (och min man) är just nu i samma situation. Har precis börjat i ivf-svängen vi med... Skönt att läsa nån som man känner igen sig med sedan tidigare och som skriver hur det är utan krusiduller.
Lycka till och ta hand om varann!
/m
Välkommen tillbaka!
Håller med föregående talare (josefine) det tog ju inte en sekund att se vem det var. Kortet på hunden längre upp på sidan var ju en ledtråd också, inte bara stilen. =)
Du har varit efterlängtad och saknad. Gläder mig (rent själviskt) till att du är tillbaka, och lycka till!
Hej L! Jag har saknat dig. Glad att jag hittade dig igen, även om det är en helt annat blogg än den förra - men jag förväntade mig inget faktiskt. Den här är nog så viktig. Och bra. Och intressant. Och väl värd att följa.
Håller på er!
Jag har vägrat ta bort favoritlänken till din gamla, på ren trots. Nu lägger jag till en ny favorit, äntligen. Tack för att du skriver och tack för att jag får vara med på det stora äventyret.
Ajaaa. Välkommen tillbaks, saknad var du.
Följer den här bloggen med stort intresse, det här är stort och modigt och handlar lika mycket om kärlek som abbepappans blogg gör.
Och jag är ju en Sucker for Love...
All lycka till er.
