Vi skrattar oss lite
Hahaha klockrent skrivet! Herregud så jobbigt att uppleva men samtidigt sjukt kul läsning för oss andra mindre drabbade =D
Och roligast av allt är att författaren till det där har gjort sig rolig över att jag har berättat för allmänheten att jag läser Hemmets Journal.
Men HON då. Som skiter ner ett helt Donken och skyller på dottern. Ja, jesus. Man måste älska Mona
Tack L för en underbar blogg! & tack L för att du får mig att inse hur lyckligt lottad jag är som har fått två små mirakel! Klag som "jag får sova så lite" och "gud var tufft det är med barn" existerar inte längre...
Jag är övertygad om att det kommer att gå vägen för er! Hursom, all lycka till!!!!!!!
Hon är lika crazy som du Mona. Även IRL vill jag lova... Kram
Fy fan Linda. Jag tappade min dator i golvet. På riktigt alltså. För att jag skrattade ihjäl mig åt din kommentar här ovan.
Och nu har jag två jävla ränder rakt över skärmen.
Och jag har bajsat 4 gånger till.
Kanske ska ta och importera det jävla teét.
snygmama:
Tack så jättemycket!
Men fortsätt klaga du, jag hoppas på att få klaga precis så om något år. Det hör till, det också :)
Mona:
Haha! Ja, fixa det där drickat, tack!
Hon är kanon Mona, man får sig alltid ett gott skratt när man surfar in på hennes blogg. Det var faktiskt genom henne jag hittade hit och här blev jag också fast! Du skriver så roligt och beskrivande!
Önskar dig och D stort lycka till med de små liven :)
Kram Malin
Tack, Malin! Massor med tack!
Och du har alldeles rätt ang Mona. Jag har turen att mailväxla med henne, 30 gånger om dagen. Herregud så mycket tråkigare dagarna vore utan dom där mailen.
Att vi gör! Och inte så lite!!=))
Tack L för Mona! Inte nog med att jag fick den första unika besökaren till min blogg så blir man liksom lite småkär i hela henne. Talibanhumor är loveable.