Om oron

Det känns inte bra idag.
Egentligen går det inte att ta på, det går inte att säga vad det är som inte känns bra. Det bara är så. Det känns inte bra. Jag är så orolig att jag håller på att gå i bitar. Jag är fortfarande så sjuk i huvudet av hormoner att det är rent omöjligt att säga vad som tyder på vad.
Dom kanske inte lever. Det kan vara tomt där inne och tanken gör mig så svag. Jag har börjat förstå hur jag kommer att må, hur jag kommer att känna om det nästa vecka visar sig att det inte gick.
Hej vrak.

Och samtidigt, jag kan inte vänta. Jag tänker inte vänta i månader på att försöka igen. Jag tänker kasta mig in i cirkusen lika fort som den tog slut. Jag är så inne i det här nu. Så slutkörd att det liksom inte spelar någon roll om vi tar ett varv till direkt. Det här är det enda jag vet nu. Min värld, mitt allt, det enda som är viktigt.

Tänk om det aldrig går. Tänk om vi sitter här idag utan att veta vad vi kanske kommer att veta om något år. Att det aldrig gick.
Vi kan ju självklart vara en av alla dom par som aldrig får några biologiska barn. Det får gå i alla fall. Det måste gå. Hela världen är full av barn som behöver en mamma och en pappa. Eller, en pappa och en pappa, en mamma och en mamma, en mamma, en pappa. Ni fattar.
Hela världen. Det här är en högst egoistisk strävan. Det är en önskan om matchande DNA, foglossning och två lintottar.
Det måste inte sluta så. Det går bra utan foglossning och matchande DNA. Det går bra med kolsvart hår och bruna ögon. Det går alldeles utmärkt. Är det så det ska bli så är det så det ska bli och då finns våra framtida barn inte i magen nu utan i en helt annan del av världen. Tills vi träffas.
Det går bra. Det kommer att bli jättebra det också om det är så det blir. Men våra egon skriker efter en helt annan utväg just nu.
Och just idag känns det inte bra.

Kommentarer
Postat av: Anette

Styrkekramar i massor från mej! Tänk på att du som sagt är full av hormoner, alla känslor åker bergochdalbana. Jag håller alla tummar (och tår) för att det ska gå bra!!!

2009-05-08 @ 11:38:03
Postat av: Carin

Jag är nytillkommen läsare, och har bara följt er resa en liten bit, men jag måste bara få säga att jag känner för er och jag hoppas verkligen att ni får ett positivt besked nästa vecka!

All lycka!

/Carin

2009-05-08 @ 12:02:25
URL: http://the-superbug.blogspot.com
Postat av: annan

vännen, du har så rätt i så mycket och så hormotokigt fel i en del. Oron, den du känner, den får du lära dig leva med... varför? Det ingår i hela barnkittet. Min vän sa: När man får barn sliter man ut hjärtat och går runt med det utanför kroppen helt oskyddat, och det är oavsett hur dom kommer till en eller hur dom ser ut. har du förmågan att älska vilket du har så kommer du att leva resten av ditt liv med oron. Det ingår i barnkittet som sagt. Fullständigt normalt. Som nån skyldighet eller balans till kärleken som man får och ger. Det finns en stor smärta det här med barn.. när du i framtiden ligger brevid ditt sovande barn och inser att du inte kan skydda det till fullo så kommer du att bli avgrundsrädd. jag tror att det du känner nu är förberedelser. Ett sätt att vänja sig. Och faktum är är att det inte gör nån skillnad som du redan vet om det blir litott eller chokladpralin... Kärleken är så stark att man kan spy, som du vet ;o)

2009-05-08 @ 12:05:20
URL: http://starksomannan.blogg.se/
Postat av: Ulla

Men det att det inte känns bra, att oron gnager, behöver ju verkligen inte betyda att allt inte är som det ska!



Hoppas innerligt att du får sortsätta spy över sambon och köksgolvet och urdrucket kaffe!

2009-05-08 @ 12:09:28
URL: http://ullap.blogspot.com/
Postat av: L

Tack, fina, fina och kloka ni!

2009-05-08 @ 12:09:52
URL: http://innandufanns.blogg.se/
Postat av: X

Oavsett om det är biologiska barn eller adopterade så är detta att "skaffa" barn en egoistisk handling. Det ska det vara – barn ska inte stå i tacksamhetsskuld till sina föräldrar. Inte för att de har fått födas, inte för att de kanske har "räddats" från en odräglig tillvaro. Det är vi som förhoppningsvis får ynnesten att vara tacksamma mot dem, för att de kom till oss.



Själv håller jag på att gå i bitar, en vecka kvar till första besöket på ivf-kliniken. Om det blir korta metoden så kanske, kanske jag hinner komma igång före sommaren. Om bara mensen kommer i tid (inte ofta man hoppas på mens).



Jag kan knappt andas när jag tänker på hur din oro måste kännas. Men minns att du är gravid, tills motsatsen bevisats – och ingen motsats har bevisats. Din oro har förresten ingen negativ påverkan (utifall att du skulle oroa dig för det också ;-) ) http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/46242

2009-05-08 @ 12:12:27
Postat av: catti

skickar styrkekramar till dig. förstår lite hur du känner. jag hoppas på att snat oron går över.

håller tummarna

kramar

2009-05-08 @ 12:17:29
URL: http://catti.blogg.se/
Postat av: Kerstin

...och gravtesten som ni självklart vill hålla för er själva skulle inte kunna vara ett alternativ?

2009-05-08 @ 12:29:33
URL: http://www.arstinn.blogspot.com
Postat av: Malla

Lugn vännen.. Det är precis så här det ska vara.



Allt som har med barn är = oro..



Det blir bra till slut... Tro mig!



Det kommer ett barn till er. Hur, när eller i vilken ålder kan ni aldrig veta. Men det kommer. Och då kommer ni att veta varför vägen var så tung och svår. Varje gång ni tittar på barnet så kommer du få svaret. Det var ju bara för att just ni skulle få varandra.. Just ni, du, D och barnet (n).



Just nu är ni mitt i "magbarnen".. Tro på det, lita på att det kommer att funka och våga njuta lite också.



Jag tror det "joddlar runt" 2 fina, celldelade ägg i dig som mår bra..



Pok



Malladuärvisstgravidbralla

2009-05-08 @ 12:38:13
URL: http://desperatenotwives.blogspot.com
Postat av: Jennie

Stor kram till en fullt normal kvinna!

2009-05-08 @ 12:57:44
URL: http://melkersmamma.blogspot.com
Postat av: chris

Jag måste bara kommentera. Jag har läst din blogg ett tag och blir så påmind om mina år i "ivf-träsket". En sak som slår mig är, att du kan aldrig gissa till dig resultatet och du kan aldrig lita på dina känslor eller din kropp under dessa behandlingarna för precis som du skriver så är du påverkad av vaggisarna och de påverkar och spökar hela tiden.

Barn blir det alltid om man vill på något sätt, det tankesätt hjälpe mig väldigt mycket när jag gjorde mina 6 st ivf-försök. Det är iaf en hjälp att försöka styra sina tankar och lyfta blicken för att lugna sig själv så att man inte helt flippar ur, för man blir grymt fokuserad. Jag gjorde alla mina försök i ett högt tempo och tyckte det kändes bra för det blir nästan som en tävling och misslyckas du nu, har du lika stor chans att lyckas med nästa försök dv s samma utgångsläge som i det första.



Nu blev det inga bio barn för min del men jag är världens lyckligaste mamma till två ändå.



kram och lycka till!

2009-05-08 @ 13:04:52
Postat av: Madde

Jag hoppas verkligen att det bara är i ditt huvud. Jag hoppas verkligen att allt är precis hur bra som helst inuti dig.



Vad/när/hur är nästa steg? Bara ett vanligt grav-test? Jag är helt grön på sånt här!



Stor kram

Madde

2009-05-08 @ 13:05:06
URL: http://thisishowisayit.wordpress.com
Postat av: N

Alla är vi olika. Som bär kanske. Jag menar en del gillar ju faktiskt Hemmets veckojournal! Och även om variationerna på en IVF-behandling är överstrukna coh näst intill obefintliga, så kan det vara 12 timmars flygfärd mellan upplevelsen av den. Så helt utan så-här-är-det-lyssna-på-en-som-been-there-attityd vill jag bara berätta en sak.



Jo. Hemma på min gata i stan så var den absolut odiskutabelt värsta psyknedbrytande tiden den ruv-väntan du sitter i nu. Den var värre än ändlösa och fatala göra-barn-på-vanlig-väg-försöken, värre än utredningstiden, värre än väntetiden till IVF, värre än hormongungningarna i behandlingsstarten och värre än äggplockningen. Den tiden var faktiskt tom värre än beskedet att våra första ägg bara hade seglat förbi livmoderväggen med var sitt fuck-u finger utsträckta. Det var en rakare och tyngre sorgledsenhet som fyllde en med en enorm tomhet, men den var FAN så mycket enklare att bo ihop med än den där SATANS fladdriga, rastlösa, imploderande oron pga ovissheten. Varenda toabesök var ett akrobatiknummer - jag skulle liksom SE varje droppe som kom ut. Och vad man än försökte fokusera på så var hjärnan vips tillbaka i livmodern. Så kraven sänktes till distraktion utan krav på att förhålla sig. Tips är: the Office-maraton, Tradera-let, deckar-sluk, ändlösa timmar idiot-shopping eller tom de djuplodande personlighetstesterna på F-book. Få timmarna att gå utan att bli söndertuggad. Sen är det värsta över. Ett besked är konkret och har liksom en start och ett slut. En ovisshet är bara en helvetes massa ändlöst trassel.



Så var det på min gata i stan i varje fall.

Nu var jag långrandig igen. Man blir pratsugen av soffliggande.



Massamassamassa varma tankar & pepp-tjafs.

2009-05-08 @ 13:08:12
Postat av: lisa

Linda, jag är inte förälder och kan aldrig påstå att jag vet vad du och D går igenom men jag läser och våndas med er. Det som slår mig är "Välkommen till Holland" som abbepappan en gång publicerade. Läs den, den är aktuell på så många plan!! kanske en klen tröst men värdefull ändå. Stor kram

http://www.hejaabbe.com/2005/06/vlkommen-till-holland.html

2009-05-08 @ 13:13:42
Postat av: Boombaby

Grattis! Du har hamnat på nättidningen Boombabys lista över Sveriges bästa småbarns, gravid- och längta-barn-bloggar, en "boomblogg" med andra ord. ;-)

Kolla själv på: http://www.boombaby.se/

2009-05-08 @ 13:16:45
URL: http://www.boombaby.se
Postat av: nattvinge

"annan" har så rätt så rätt. Hjärtat utanpå kroppen oskyddat...

Jag kan vakna mitt i natten och i panik måsta känna på sonen så att jag vet att han andas, smyga in till dottern och lyssna på henne.

Jag håller alla tummar och tår för er!

styrkekramar

2009-05-08 @ 13:27:08
URL: http://nattvinge.blogg.se/
Postat av: Helena m. 4

Ibland har man pissdagar - så är det bara ... men du är stark och din kropp hänger nog med i svängarna.

Vi håller tummarna iallafall !!!

2009-05-08 @ 13:37:55
Postat av: L

Jag suger i mig av varenda ord ska ni veta. Tanksarna är mycket ljusare nu, tack vare er, och tack vare en kaffe med Fia.

Fantastiska människor, det är vad ni är!

2009-05-08 @ 13:47:39
URL: http://innandufanns.blogg.se/
Postat av: Johanna

Skönt att det känns lite bättre! Jag vill bara säga att jag hoppas så att ni inte behöver göra om det här på ett tag! Väntan är värst... Varma kramar!

2009-05-08 @ 14:05:38
URL: http://dolk.blogg.se/
Postat av: Zandra

Jag tycker verkligen att du och D är så otroligt starka som orkar att gå igenom detta. Ni fixar det här!

2009-05-08 @ 14:15:04
URL: http://counting.blogg.se/
Postat av: Agneta

Jag har smygläst här ett tag nu. Tack för att du delar med dig av det som händer er just nu. Och det är ju som andra ovan skrivet. Det går upp och ner det där. Vad som är sanning och vad som är hormonbaserad sanning är inte lätt att veta. Men att vara orolig, det är ju så. Precis som annan säger så sitter hjärtat på utsidan, helt oskyddat. Jag håller tummarna för att de växer och växer och växer där i din livmoder.

2009-05-08 @ 14:30:26
URL: http://atomflickan.blogspot.com
Postat av: Nina (den andra)

Oro och barn är en given kombination. Har själv två barn och för varje dag stiger oron...på ett nytt plan. Tar sig över ett orosmoment och genast väntar ett annat.



Iallafall, du är så duktig på att sätta ord på dina känslor och gör det på ett sätt som får mig som läsare att känna mer med dig/er. Dessutom skriver du ju roligt och det skadar ju aldrig med skratt och leende framför skärmen.



Tack för att jag får läsa...hälsar på varje dag och håller tummarna för att dina inneboende klamrar sig fast och stannar! All lycka!

2009-05-08 @ 14:36:47
Postat av: A o B

Vi sitter i samma båt som er.



Antar att ni också har märkt vilken helt absurd humor man utvecklar mitt i alltihopa, när man titt som tätt har någon helt okänd person tittande en upp i underlivet.



Heja oss!

2009-05-08 @ 15:03:14
Postat av: Tomas

Kan inte riktigt föreställa mig oron och skräcken som måste hemsöka er båda. Kan tänka mig att det inte riktigt spelar någon roll hur mycket man än försöker sysselsätta sig - tankarna finns väl antagligen ändå där någonstans i bakhuvudet...



Hoppas att så väl du som D har bra ventiler för att få lätta på trycket som sådan press annars kan bygga upp.



Hoppas att solen även skiner på er där nere i söder - se till att försöka få en riktigt bra helg!



Tomas

2009-05-08 @ 15:38:59
Postat av: Nemo

Så gott att läsa ALLA kommentarerna, som jag så gärna stämmer in i. Tillägger endast - andas.

2009-05-08 @ 16:27:39
URL: http://12steg.blogspot.com/
Postat av: Christina

Jag hoppas så innerligt allt går bra för Er.

Att vi sedan alla tillhör rasen Hormon Knäppiens då och då...ja det är väl något vi får leva med I presume...:)

2009-05-08 @ 17:31:39
Postat av: Annica

Åå, du skriver så bra. Sitter här med tårar i ögonen och minns tillbaka hur det var att vänta på om vår insemination hade lyckats eller inte. Kommer ihåg att jag precis som du fick för mig en dag att det inte hade lyckats. Var jätteledsen och var bergsäker på att det inte hade gått. Tog ett gravtest nån dag tidigare än vad läkaren sagt för att jag inte stod ut längre och visst var jag gravid!



Visst går det toppenbra med ett barn från nån annan del av världen. De behöver ju också någon förälder, men man får faktiskt lov att vara egoistisk och önska att man helst fick åtminstone EN egen biologisk unge. Funkar inte det, så finns det ju alternativ som är jättebra de också.



(Min man är adopterad och har haft en väldigt lycklig uppväxt. Fattar du att det kändes taskigt att han som dessutom är adopterad inte kunde få barn på naturlig väg. Kändes som höjden av otur på nåt sjukt sätt.)



Unna dig nåt gott ikväll, köp nåt fint imorgon. Skäm bort dig eller hitta på nåt kul! Det förtjänar du. Tänker på dig och håller fortfarande tummarna för er! Kram, Annica

2009-05-08 @ 19:04:36
URL: http://andrumbloggen.blogspot.com
Postat av: Abbes pappa

Åååh, fan så du skriver. Nu vill jag bara sätta mig på tåget och komma och ge dig en riktig björnkram. Och D också för den delen. Fast han kanske inte skulle uppskatta det, vid närmare eftertanke. Han kanske skulle gripa mig?



Men du har såklart rätt. Barn blir det hemma hos er, på det ena eller det andra sättet.



Jag hejar vidare på dem som flyter omkring i din mage tills vidare. Tror de har det bra.

2009-05-08 @ 19:38:23
URL: http://www.hejaabbe.com
Postat av: Rijo

Linda. Du mår som en mamma gör. Dvs, som "annan" sa: hjärtat utanpå. Man lixom lever inte själv längre när man väntar barn (på vilket sätt spelar nog ingen roll) eller har fått barn. När de är små är det andningen, sen är det ramlingen, sen är det försvinningen, sen är det fula-gubben, sen är det mobbingen, sen är det språket, sen är det internet, sen är det pojkarna, sen rullar det på.. =). Och under hela tiden är det uppfostringens rätt och fel som gnager i mammahjärtat (och pappahjärtat).

Som sägs här: ett eller flera barn kommer till er på det sätt som är menat, och hjärtat är fullt av kärlek, eller hur? Mitt i allt elände så har du en stoooor portion humor, och med den kan man klara sig långt. =D.

Stora kramen till er, och ha en trevlig kväll!!

2009-05-08 @ 20:15:26
URL: http://rijo.blogg.se/
Postat av: NinaE

Alla ovanstående har redan snutit mina argument...t.o.m. "andas", så kan det bli när man inte är ute i tid. ;)



Håller mig alltså till att glädjas över att du mår bättre och - totalt - överflödigt påpeka att oron är helt normal och att vissa dagar klipper den till med större precision än andra!

2009-05-08 @ 21:17:16
URL: http://ekman.wordpress.com
Postat av: Ingela

Som någon sa förut; det mesta som har med barn att göra är 75 % oro och 100 % lycka, alltså 175 sammanlagt, på nåt vis. Från det att de eventuellt finns, i livmodern eller i landet på andra sidan jordklotet. Hos oss blev det så att inget i barnalstringsvägen lyckades, fast vi tröttnade i och för sig på det ganska fort och adopterade i stället. Det blev två barn den vägen. Sen tog livet en annan vändning och jag blev gravid bara sådär, två kom till så. Så här i efterhand kan jag tycka att det var ganska bra. Jag hade nog aldrig kommit mig för att adoptera om jag hade fått hemgjorda barn från början. Men nu fick jag vara med om att bli mamma på två sätt, bådadera fantastiska. Rekommenderas!

2009-05-08 @ 23:35:33
Postat av: Mimmi

Min mamma diskuterade sina år av IVF- försök i det andra rummet igår kväll. Vi pratar om det ofta, men inte förrän jag blivit lite äldre har jag verkligen kunnat förstå och inse hur mycket kämpande det krävs, hur mycket oro hon gick igenom. Nu vet jag också att du känner som hon gjorde och jag förstår precis. Men våga tro på att du har två liv i magen just precis nu, varken du eller min mamma ska gå igenom det här kämpandet utan att få en belöning. Jag är resultatet av fyra IVF- försök, och vad både jag och min mamma vill säga är- ge inte upp. Hon hade sin ålder mot sig. Det här kommer bli bra. Tänker på er båda två!

2009-05-09 @ 00:38:03
Postat av: IQ Badboll

Hej, ny läsare.



Kan tala om att ja sitter i samma sits som du...

2009-05-09 @ 15:05:16
URL: http://iqbadboll.org
Postat av: Annelie

Så fint skrivet. Och så fint, att du även nämner oss som inte tillhör heteronormativiteten.

2009-05-10 @ 17:22:34
URL: http://anneliehansson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0