Innan du fanns

Vi kan mest troligt inte få barn genom att gå och lägga oss i sängen vid rätt tidpunkt och göra som man ska göra för att föröka sig.
Det finns för få spermier för uppdraget. För få spermier är resultatet av en testikelcancer som kom och försvann för tio år sedan. Han, min livskarmat och mina framtida barns pappa, har en testikel kvar och med den kan man göra mycket skoj. Barn tillexempel, men inte hemma i sängen utan hos doktorn.

Vi ska genomgå en IVF. En provrörsbefruktning.

Det är okej.
Det är inte mitt livs sorg eller nåt sånt. Inte än.

Till att börja med ska jag gå igenom en behandling med nässpray, Suprecur. Det är ingen enkel sak. Det är på alla sätt och vis en svår sak. Fysiskt och psykiskt
För mig.
Kanske inte för andra. Många som redan har gjort detta, som har gjort det flera gånger, som gör det nu och som i framtiden ska gå igenom detta vill vittna om att det var en dans på rosor.
Andra vill mena att det är precis tvärtom. Vad det nu blir, en promenad på taggtråd?

Ja, en promenad på taggtråd är det.
För mig.
Det spelar ingen roll hur andra hade det, hur andra kände, hur andra tänkte. För mig är bara mina känslor och tankar kring detta min verklighet. Och den utspelar sig nu.
Jag har en månad av nässpray fyra gånger om dagen framför mig. jag har dessutom sprutor i magen att se fram emot, Gonal F. Efter Gonal F-sprutorna är det dags för en ägglossningsspruta. Äggplock hos doktorn, vila, återförande av ägg. Väntan.
Och sen, efter tjugo dagar, kanske ett besked om att du är på väg.
Om det ska jag blogga.

Jag ska berätta om hur livet var, vad som hände, hur vi mådde och hur vi kämpade för att få träffa dig, innan du fanns.
Jag ska berätta för den som vill läsa, för att jag vill berätta, och för att du, som inte finns än, ska kunna läsa det här när du i framtiden finns.

Idag är det spraydag 6.
Jag är oerhört trött. Har sovit väldigt illa inatt. Har ont i brösten och växlar i humöret mellan himmel och helvete.
Mest himmel.