Dag 27. Dagen D
Jag fick byta om till knästrumpor, sjukhusskjorta, op-skjorta, skoskydd och mössa. So sexy.
David fick inga knästrumpor, men op-skjorta, skoskydd och mössa. Skoskydd fast man inte hade skor, mysko. Skoskydden måste ju rimligtvis ha blivit lika skitiga som strumporna skulle ha blivit av att släpas runt på golvet. Men jag påpekade inte det. Jag höll käften och gjorde som jag blev tillsagd. Som en duktig tjej.
Och äntligen kläder som passar en korv. Nu syns det kanske inte hur stor den där op-skjortan var. Men tänk er en presenning stor nog att täcka hela golvet i en hangar. Tänk er det så är ni halvvägs.
Jag fick lugnande, ett glas vatten och två Alvedon. Och lyckliga blev vi när vi fick veta att vi var först på tur. Redan halv nio skulle jag rullas in. Jag svepte medicinerna, fick en infart i armen och blev informerad om att det skulle bjudas på morfin under ingreppet. Tack så mycket men nej tack. Jag är inte så förtjust i berusningskänslor. Jag har varit nykterist i ett år av den anledningen. Så jag gjorde klart för narkossyster att jag inte var speciellt sugen på nåt morfin. Hon gjorde klart för mig att jag nog skulle bli det.
Sådärja.
Efter tio minuter var jag skönt avslappnad av den flytade vätskan jag hade fått som välkomstdrink. På väg till op-rummet började jag fnittra, åt ingenting. Väl inne i op-rummet skrattade jag hysteriskt. Jag låg med benen i vädret och bara garvade. Det var innan doktorn började sticka mig med nålar.
D frågade vad jag skrattade åt och då skrattade jag ännu mer.
Jag har nog fått en skrattattack, sa jag.
Härligt, sa doktorn. Du har nog fått lite medicin i armen som man kan bli fnittrig av.
Nej, sa narkossyrran då. Jag har inte kommit så långt än, hon har roligt i alla fall.
Och det hade jag. Tills doktorn körde in en domkraft i mig och bände upp. Då var det fan inte roligt längre. Då klamrade jag mig fast vid D och pep istället för att garva.
Titta INTE på nålen, sa jag till D när det var dags för bedövningen som skulle upp i snippelisnuppan. Jag vet ju av erfarenhet att nålar och D inte går så bra ihop och hade verkligen ingen lust att ha en avsvimmad karl som enda stöd när det nu började göra väldigt ont.
Narkossyster meddelade att hon skulle bjuda på första dosen morfin och jag sa till henne att vara snål, jag ville verkligen inte ha för mycket snurr i skallen. Det fick jag inte heller, det var alldeles lagom.
Doktorn började suga ut äggen och i en lucka i väggen satt det en kille som fick äggen genom en slang. Det var han som kollade hur många ägg det blev och som senare under dagen skulle para ihop ägg och spermier.
När jag såg honom i luckan började jag garva igen.
Som en Sibyllakiosk i op-salen. En mosbricka, extra allt och cola till det, tack.
Det gjorde ont när hon sög. Men det var absolut inte olidligt, inte så pass att jag ville klä på mig och gå hem. Det gick bra.
Vänster äggstock ville inte samarbeta så en undersköterska fick kallas in och trycka på min mage undertiden som doktorn dammsög den.
Prata om något roligt, mumlade jag till D och kände hur jag fick en till dos morfin som spred sig i kroppen. Han pratade, om han pratade om något roligt vet jag inte. Jag var ganska väck, men inte helt borta. Bara väldigt avslappnad och koncentrerad på att försöka ligga still.
När det hela var över och doktorn meddelade att hon nu sugit klart och bara skulle kolla med ultraljudet hur det såg ut så började D mumla nåt i mitt öra. Sen hörde jag hur narkossyrran och undersköterskan hojtade om att han såg väldigt blek ut och så försvann dom från mig. Doktorn trodde att jag blev orolig för D och lugnade mig med att det inte var någon fara med honom, berättade att det händer mest hela tiden att sambos och makar svimmar.
Men jag var inte orolig. Jag började garva, igen. Och frågade narkossyrran som hängde över D om jag inte kunde få mer morfin. Det kunde jag inte.
D hade dom lagt på golvet med benen i högläge. Jag låg kvar i min gynstol och garvade. Och garvade. Och garvade. Killen i Sibyllaluckan stack ut huvudet och frågade om jag ville se äggen på en teveskärm undertiden som dom andra skakade liv i min man. Det ville jag, och det fick jag.
Så jag låg och tittade på äggen och D låg på golvet och fick sitt blodtryck taget en gång i minuten.
När jag hade tittat färdigt på skärmen vrålade jag till D med ett asgarv att han kommer få höra det här i minst trettio år. Han förstod det.
Blodtrycket på D ville inte riktigt stiga och sköterskor och läkare ville inte riktigt lämna ynklingen så dom beslutade att han skulle rullas ut ur op-salen till vårt rum på en brits.
Hur mycket jag skrattade då är svårt att förklara i ord. Men ungefär så här:
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
Ja, nåt sånt.
Själv gick jag. Som Bambi på hal is över golvet, men ändå, jag gick. Och D rullades ut.
Utanför op-salen satt nästa par och väntade på sin tur. Först kom D på en säng och sen kom jag som skrattade så jag grät. Jag stannade till framför mannen i paret, la en hand på hans axel och pekade på D. Så kan det gå, sa jag. Mannen såg livrädd ut. Hans fru såg lättad ut.
Tillbaks inne på rummet fick D sängen intill min. Jag tog hand om pojken. Sköterskan sa till mig att jag MÅSTE lägga mig ner och sova en stund. Jag la mig ner i min säng men så fort hon hade gått rotade jag fram kameran för att föreviga stolligheten.
Men han piggnade till, och jag drabbades av trötthet. D serverade mig saft och kaffe, smörgås och tidning. Pussade pannan, höll handen. Han fanns där hela tiden när det gällde. Han kola vippen när allt var över, och det gjorde inget för då hade jag inte ont och var hög på morfin. Och sen, när jag låg på rummet igen och tröttheten tog över så fanns han där.
Fem ägg blev det. Jag hade trott att det skulle bli fler, men jag hade även tänkt tanken på att det kunde sluta med inget ägg alls.
Fem ägg är fem ägg. Killen i Sibyllaluckan sa att äggen såg jättefina ut och att D hade levererat ett mycket bra prov. Doktorn sa att fem ägg är ett resultat att vara nöjd över, utan tvekan. Så då är vi det. Fem ägg, välkomna till världen.
Nu går jag dubbelvikt. Det gör inte jätteont eller så, men jag är helt klart något mörbultad.
Min största skräck är att jag ska bli bajsnödig. Att bajsa nu vore samma sak som självmord. Inget tryck från tarmarna mot magen på ett dygn, tack.
På onsdag får vi förhoppningsvis tillbaks ett ägg. Imorgon ska dom ligga i sina koppar och börja skapa liv.
Det här var en häftig resa.
ler detta hände mig för nästan ett år sen när jag skulle få ut vätska ur ryggmärgen (lp, vet inte hur det stavas). Min sambo skulle promt vara med och jag skulle sitta upp och han skulle stå framför mig. Läkaren hade tummen mitt i hand så det tog en j-kla tid så när det väl skulle sättas igång och tappas vätska och läkaren hade stora nålen i ryggen så börjar sambon mumla och sen plopp han försvann dock kunde de leda ut honom!
Tänker på dig i massor
Tack för underhållningen!!! Fem präktiga ägg och ett prima prov med simmare - bra jobbat. Nu håller vi tummarna.
Hej, har varit i landet Ofrivilligt Barnlös. Är numera mamma till fyra som kommit till mig på lite olika vägar, några har jag fått och några har jag fött. Underbar läsning! Klokt av er att inte vänta så länge, jag födde min sista efter 40, men det är ju bara tur när sånt händer. Ni blir säkert föräldrar, på ett eller annat vis.
Hahaha, underbart! Jag gläds åt att det gick bra, och jag inser att det här är nog en historia ni kommer att kunna skratta gott åt om några år. Lycka till med fortsättningen på resan!
Jag skrattar så jag gråter här.
Kan bero på sömnbrist...Eller så är det bilden av herr konstapeln på golvet...
Bra värpt!
Då håller vi tummarna för en lyckad celldelning och början på ett nytt litet liv. Tänk så fantastiskt!
detvarintejagdetvarsossarna
Ojoj! Jag hoppas verkligen att det blir ett litet barn tillslut! Tur att det gick bra! och fem ägg är ju inte dåligt!
WOOOOOW!
Ååååå grattis till äggläggningen! Grattis till starka simmare och rediga prov :) Grattis till trippen som landstinget bjöd på! Grattis till er för ni är redan världens bästa mamma och pappa. Det fattar man lätt.
Hej!
Hittade din blogg via Heja Abbe! Blev fast direkt! Jag önskar dig och din konstapel lycka till!
vilken otrolig läsning jag har haft nu. du skriver som en gudinna. vad skönt att allt gick bra, tuffing till polis du har, men skönt att han var med när det gällde. håller tummarna för en lycka fortsättning och att du slipper göra nr 2 tills imorgon
Men åh så kul!!! Stoppa in allihopa och få 5 söta små bäbisar!!! =) =). Lycka till!!!! Och sov nu gott inatt!!!
Heeeelt fantastisk blogg. Vilken författare! Håller tummarna som fan.
Låter som det var ganska okej ändå! Och jag måste erkänna att jag skrattade högt åt det här inlägget... både åt dina fnissattacker och den avsvimmade följeslagaren.
Men allvarligt talat så håller jag tummarna att det sker lite magi i de där kopparna och att ni får ett prima exemplar på onsdag.
Heja heja!
Hahahahaha, herregud vilken underbar berättelse. Det här är min nya favoritblogg. Du är för rolig. Hoppas det växer i kopparna...
Först så skrattade jag så jag nästan grät men sen kom jag på vad det faktiskt är som händer nu - miraklet - och då blev jag alldeles tårögd. ´Tack för att vi får följa med på resan.
Hahaha.. helt sjukt att han är polis och han kan inte se sprutor. Kan inte låta bli att fundera över hur det kommer se ut under förlossningen, det är nästan så jag vill va med, om det också blir så här kul! :-D
Och allt annat än Stort Grattis är överflödigt.
Fast jag vill nog ha en kommentar från veklingen.
Om han tyckte att det här var tufft, ja då får han nog fan öva inför förlossningen.
Även om jag kan uppfattas som tjatig med mina tack så är dom väldigt uppriktiga. TACK!
Jisses -vad roligt!!! Grattis till en bra dag och fina leveranser av er båda ;-)
Tack D för ett mycket gott skratt så här på kvällskvisten :) Grattis till fem fina ägg och stort lycka till med inplanteringen!! Kram Jennie
Underbart, hahaha.
Undrar vad killen i sibyllaluckan säger när nån frågar vad han jobbar med..?
Grattis till den fina leveransen. Både av ägg och av fina simmare!
åh vad jag skrattad med er ! ^^ jag håller lla tummar och hoppas på att det går vägen nu :)
TACK, TACK, TACK!
Ni är helt otroligt gulliga och snälla, vilka jättefina kommentarer!
:)
Trodde aldrig jag skulle gratulera någon till en fin ägglossning....Men Grattis...(känns fortfarande märkligt)
Jag hoppas på fortsatta framgångar.
Lycka till!
Haha :-) Jag kan se paret som var på tur efter er framför mig. Hans rädsla och hennes leende. Skönt att det gick bra ändå! Imorgon hoppas jag att du får tillbaka ett guldägg.
Jag är så glad över detta, fem ägg och duktiga simmare, det är ju fantastiskt!
Jaha, det ante mig att han skulle dimpa i backen...men, han klarade det ju faktiskt så länge det verkligen gällde och han kom, ju igen på ett alldeles briljant vis...
:D
Det blir ju en rolig historia att berätta för lilla bebisen sen. Nu hoppas vi det går lika bra på onsdag!
Det är onekligen en häftig resa. Jag hoppas verkligen ni får vara med om bebisresan också!
Hoppas de parar sig idag då!
Lyckliga jag som har världens snällaste bloggläsare! Det är ju helt galet det här, vilka fina kommentarer ni lämnar i massor. Tack!
Wow, tack för att man får följa med på färden. Otroligt facinerande och roligt! Tack, tack!
Ha, ha! Morifin is da shit, uppenbarligen. Utom för herr konstapel då som bara behöver tänka "nål" för att bli snurrig :-)
Skönt att allt gick så bra (trots allt). Men FY vad elak du var mot stackars killen i paret som satt och väntade ;-D
En till Nina, det här är ju nästan scary. Men mycket välkommen hit är du Nina. :)
X:
Jag var ju HÖG! Och det gick bra för honom, han behövde inte rullas ut på någon brits efteråt. Det var det bara en vekling som behövde göra igår.
Jag håller tummarna så att det gör ont! Bryt ett ben eller vad man nu säger!
/Nattvinge
Jag håller båda tummarna för er, att det blir en liten knodd.
Tack för underhållande läsning :-)
Vilken berättelse! Jag håller alla tummar jag har att ni får bli föräldrar, ni kommer fixa underbara medmänniskor till eftervärlden med den humor och modet ni har! Jag skrattar och gråter och beundras! Verkligen lycka till!!
Fina ni, massor med tack!
Och det är fantastiskt häftigt att få läsa om resan, att få följa med er. Jag beundrar er jättemycket, håller tummar och tår, tror och hoppas för er skull. Du ska se att det där var fem ägg av yppersta kvalitet :-)
Tack för att du vill dela med dig!
Å på det sättet du gör. Jag satt här och fnissa högt för mig själv så jag fick tårar i ögonen.
Kram till er båda
Vet att jag antagligen är för sen med detta inlägg som jag vet inte ens om du kommer att läsa men jag sa inget om hur pass ont det gör. Men det är det värsta oxå.. och du, D, vänj dig.. om allt lyckas och du får en guldklimp så kommer du att få två barn att ta hand om på något märkligt vis. Efter min äggledar operation för en månad sen har jag blivit upplyst om att det finns nog inget värre än pollenallergi. Så detså. Det finns inte ord för hur många fingrar tår och tassar (har sagt åt hunden att hjälpa till oxå) vi håller för er.. men som du vet.. det finns andra lösningar. Om du vill kan du privat få min mail så du kan få se två coola underverk med nu rastafari hår!!! mamama och pappa teamat och flätat både son och dotter.. sonen 61 st!
Kraaaam och kniiiiiiiip!!!!!
annan :o)
Haha, underbara "annan"!
Jag vill gärna ha adressen!
