Dag 25. Dagen då allt tog slut och resten började
Det är det ju verkligen inte alls det. Men på sätt och vis så är det över. Behandlingen är över. Inga fler sprutor, inga fler puffar med nässprayen som rinner ut över läppen för den här gången.
Går det vägen nu så behöver jag inga fler nålstick förrän det är dags för lillebror eller lillasyster. Kanske inte ens då. Om doktorn får ut många ägg på måndag, och om D får fram många starka simmare, så kan det bli flera ägg som befruktas och celldelning som fortsätter som den ska.
Då får jag tillbaks ett ägg, och resten åker in i frysen. Sen tinar man dom andra äggen när det är dags för syskon. Eller för ett nytt försök om det här inte lyckas. Och klarar äggen upptiningen så behöver jag ingen hormonbehandling den gången, då försöker man stoppa tillbaks ett utan sprutor och spray.
Jag vaknade före sex. Som ett ivrigt barn på juafton.
Tog med mig hunden ut och inbillade mig att det var 25 grader varmt. Det var det verkligen inte, men med lite inbillning gick det bra. Hunden var inte glad. Hon hatar att gå upp tidigt så henne fick jag kuta efter mellan rummen med kopplet när hon försökte komma undan.
Och nu vet jag inte var jag ska ta vägen med mig själv. Det finns massor av energi där inne. Jag har skickat ett sms till storebror och berättat att jag har för avsikt att spendera dagen på deras gräsmatta i solen.
Där ute på landet finns det en liten Linn och en lite större Jacob som får timmarna att gå smärtfritt.
Innan dess har jag en bokrecension att skriva.
En viktig liten bok om ett viktigt och stort ämne. Mer om den längre fram, när jag får tillåtelse av författaren i fråga att tycka och tänka även i bloggform.
Herregud. Det har gått 25 dagar nu. Jag kan inte fatta det.
Jag bröt bara ihop tusen gånger. Det var värt varenda sekund, varenda tår. Många gånger om.
Och tänk, tänk, tänk, just precis nu finns det ett ägg i min mage och en spermie i konstapelns pung, som kanske, kommer ut som en liten människa i januari.
God damn fantastic!
Du kan promenera i min sol, här är det 32 grader och inte blåser det nått heller! Kanske lite för varmt?
Snart vet ni båda två, håller alla tummar och tår för att rackaren ska fästa också.
Vet du hur najs det är att vakna en lördagmorgon och läsa en text som gör att man fanimej tycker att livet leker och det ska jävlarimig inte bli några som helst problem att starta pimpningen av talibanens lekstuga. För där har jag ingen jävla make som ska lägga sig i.
Jösses vilket gott humör du fick mig på bäjben!
Tack!
en dag på gräsmattan låter underbart. stackars vovve som tvingades gå ut. här väcktes man halv 6 av barn, katt och hund, alla på strålande humör :)
GAAAAAAAAAAH!
Underbara dagjävel, helt enkelt!
Och underbara ni, precis som vanligt.
Som författare till "En viktig liten bok om ett viktigt och stort ämne." är jag så jävla glad för att du läst den och kommer ge mig kloka och viktiga inspel till dess slutgiltiga utformning.
Tack på förhand!
Nemo:
Det är ingenting mot hur glad jag är som har fått läsa. Det kan jag garantera. Så, tack du!
...och man blir inte ett jävla dugg nyfiken.
Inte alls.
MONA:
Moahaha. Det var bara speciellt utvalda stördon som fick läsa. Ni övriga stördon får vänta.
Intet är som väntans tider. Hört den förut?
Jag väntar med er. Men skynda på lite innan jag går upp i limningen! ;)
AAAAAH
shit vad härligt!
håller tummarna
Heja heja!
Håller alla tummar.. ;P
Att vänta en glädje är också en glädje.
Tumhållning pågår.
Tummar och tår blir snart blåa.
