Dag 14
Det har inte hänt nånting, därför har jag inte bloggat nånting.
Egentligen har det hänt massor.
Jag är trött på det här nu. Väldigt trött. Jag är helt dum i huvudet av sprayen. Jag är så nedreglerad som en människa kan bli nu. Hela poängen med sprayen är att man liksom ska plocka bort hormonerna. Och det funkar.
Indeed.
På Fass.se finns att läsa följande om medicinen jag trycker upp i snoken fyra gånger om dagen:
Ha. Ha.
Eh.
Ja. Nu har jag ju inte drabbats av ALLT det där. Det hade jag dock väntat mig så det här är en dans på rosor i jämförelse med vad jag hade föreställt mig.
Men jag sover illa. Jag vaknar och är orolig i kroppen. Somnar om lika fort igen. Svettas på nätterna. Svettas och fryser, svettas och fryser, svettas och fryser. Får värmeslag på en sekund helt plötsligt, senast igår i en hiss. Eller nej, senast idag i köket. Börjar frysa lika fort.
Har mellan varven en tryckande huvudvärk. Ibland på nätterna, har vaknat av den och legat och inväntat morgonen eftersom det är hemskt långt till medicinskåpet och alvedonen klockan 04.00 på morgonen.
Humöret. Åh. Herregud. Humöret. Som om det inte var svajigt innan. Jag skriker, grinar, skrattar, är överlycklig och skitförbannad en miljard gånger om dagen.
Läskigast är att jag är så dåsig. Det går upp och ner under dagen och märks mest när jag är ute där det rör sig mycket folk. Blicken hänger inte riktigt med, talet liksom släpar en aning.
Igår var vi ute och åt, jag och P. Hela kvällen var som en fylla. Folk rörde sig överallt och det tar liksom tid för mig att fästa blicken.
Annars mår jag bra.
Skitunge.
Imorgon ska jag ÄNTLIGEN få börja med sprutorna. Nålen är tre centimeter lång och ska in hela vägen i fläsket på magen. Varje dag. Med sprutorna får jag mina hormoner tillbaka och kommer förhoppningsvis känna igen mig själv igen.
Hur otrevlig jag än är med hormoner så är jag trevligare än vad jag är utan.
Om ganska precis en månad får vi veta om du är på väg.
Snälla, var på väg.
Egentligen har det hänt massor.
Jag är trött på det här nu. Väldigt trött. Jag är helt dum i huvudet av sprayen. Jag är så nedreglerad som en människa kan bli nu. Hela poängen med sprayen är att man liksom ska plocka bort hormonerna. Och det funkar.
Indeed.
På Fass.se finns att läsa följande om medicinen jag trycker upp i snoken fyra gånger om dagen:
Allmänna: Viktökning. Huvudvärk, yrsel, trötthet, dåsighet. Ökad eller minskad huvudbehåring.
Cirk.: Palpitationer.
CNS: Sömnrubbningar, nervositet. Känslomässig instabilitet.
Endokrina: Blodvallningar, svettningar, minskat libido. Minskning av bentätheten.
GI: Illamående, kräkningar, diarré, obstipation. Buksmärta.
Hud: Torr hud, akne, exantem.
Luftvägar: Irritation av nässlemhinnan. Lukt och smakförändring. Epistaxis.
Muskuloskel.: Ryggsmärta. Arm- och bensmärta. Smärta i nedre abdomen. Ledbesvär. Muskelstelhet i axel.
Urogenital.: Menstruationsliknande blödning, torr vagina, vaginalflytning, ovarialcystor.
Övriga: Bröstömhet, ökning eller minskning av bröststorlek. Dyspareuni.
Ha. Ha.
Eh.
Ja. Nu har jag ju inte drabbats av ALLT det där. Det hade jag dock väntat mig så det här är en dans på rosor i jämförelse med vad jag hade föreställt mig.
Men jag sover illa. Jag vaknar och är orolig i kroppen. Somnar om lika fort igen. Svettas på nätterna. Svettas och fryser, svettas och fryser, svettas och fryser. Får värmeslag på en sekund helt plötsligt, senast igår i en hiss. Eller nej, senast idag i köket. Börjar frysa lika fort.
Har mellan varven en tryckande huvudvärk. Ibland på nätterna, har vaknat av den och legat och inväntat morgonen eftersom det är hemskt långt till medicinskåpet och alvedonen klockan 04.00 på morgonen.
Humöret. Åh. Herregud. Humöret. Som om det inte var svajigt innan. Jag skriker, grinar, skrattar, är överlycklig och skitförbannad en miljard gånger om dagen.
Läskigast är att jag är så dåsig. Det går upp och ner under dagen och märks mest när jag är ute där det rör sig mycket folk. Blicken hänger inte riktigt med, talet liksom släpar en aning.
Igår var vi ute och åt, jag och P. Hela kvällen var som en fylla. Folk rörde sig överallt och det tar liksom tid för mig att fästa blicken.
Annars mår jag bra.
Skitunge.
Imorgon ska jag ÄNTLIGEN få börja med sprutorna. Nålen är tre centimeter lång och ska in hela vägen i fläsket på magen. Varje dag. Med sprutorna får jag mina hormoner tillbaka och kommer förhoppningsvis känna igen mig själv igen.
Hur otrevlig jag än är med hormoner så är jag trevligare än vad jag är utan.
Om ganska precis en månad får vi veta om du är på väg.
Snälla, var på väg.
Kommentarer
Trackback
